För dömmande människorkännare
Att behöva leva på det här sättet.. Att ständigt känna att jag gör fel och betér mig fruktansvärt och jag tänker enbart på mig själv. Jag känner mig intryckt i väggen och furktansvärt sårad. Jag finner inga ord i världen för att kunna beskriva den här smärtan. Med otympliga med fullt medvetna steg kliver de in i mitt liv, mitt psyke och allt jag äger och bedömmer mig utifrån deras perspektiv. Utan någon vidare förståelse för mitt psyke, så kliver de in för att "öppna" mig. Utan att jag ens får avgöra detta själv.
Kom ihåg gott folk; Att kliva in och "rätta till" någon annans psyke är ett av de farligaste sakerna ni kan göra. Att avsäga en annan person rätten till sitt eget psyke är mer eller mindre livsfarligt.
Lite tips till er som gärna vill hjälpa någon som NI ansér behöver hjälp.
- Var öppen och tydlig. Ta aldrig i, var aldrig otålig, för du har själv tagit på dig ansvaret att behandla en annan individs tankar. Så du får ta smällen. Blir det fel, rätta till det, för du har själv valt detta.
- Du är INTE i centrum när du vill hjälpa till. Att ta befälet för att DU ansér att du vet vad den här personen behöver, så ska du aldrig kliva fram och ta rollen som ledaren OM INTE personen i fråga vill det.
- Om du inte är föräldern till den här personen, ta aldrig på dig den rollen heller. Det är inte ditt område. Den enda som får ta på sig rollen som någons föräldern är givetvis föräldern själv och ingen annan.
- Om personen bett om hjälp och du gärna går in på vad som inte står rätt till, och så plötsligt så vill personen inte prata mer om det eller kanske drar sig undan ifrån ämnet, alternativt gråter. Så slutar du omedelbart och går in på något ämne som personen själv faktiskt kan prata om.
- Respekt är A och O. Du måste lyssna till den här personen och förstå att den här personen har ömma fötter just nu. Kliver du ens lite på dem, så kommer den här personen INTE att vilja öppna sig.
- När någon mår dåligt så är det svårt för hen att uttrycka sig realistiskt. Ha förståelse och försök att se till helheten av det som sägs istället för att ta allt för bokstavligt.
- Du får aldrig skratta åt personen för att du tycker att det personen mår dåligt av, är löjligt.Att skratta åt en person i det tillståndet bidrar enbart till att du förminskar den här personen. Det spelar inte roll hur löjligt du nu tycker att det är, du hjälper inte ifalla du börjar tänka i dessa banor.
- Om du tycker att du har varit duktig och sagt allt som behöver sägas, och personen i fråga ser enbart svart helt plötslgt och har börjat fantisera om att ta livet av sig. Då har du säkerligen inte gjort rätt.
Dessa är bara några utav flera hundra tips jag har till er som gärna vill hjälpa en person men har svårt att greppa hur pass allvarligt det är att påverka en annan person på ett så pass intimt plan.
Jag har sett alltför många som själva är mycket pålästa, förnuftiga och människo-kännare som vill hjälpa andra, som helt verkar glömma HUR pass alvarlig situationen är och att dem INTE står i centrum. De här människorna vill väl, men väldigt ofta på sina egna villkor. Och när det inte går vägen, så blir de besvikna och otåliga för att man inte mår bättre av vad dem säger och risken är stor att du som behöver den här hjälpen, får höra att du har slösat med deras tid eller att du inte bryr dig.
Smärtan jag bär på är ofattbar. Men det spelar väl ingen roll, för allt handlar ju om mig enbart ändå.