Behov eller intressen?
Du vet den här känslan man får när man upptäckt något, eller fått en uppenbarelse, eller helt enkelt lärt dig något du verkligen vill kunna. Den här underbara känslan av att utvecklas. Den känslan kommer som en flygande käftsmäll lite då och då numera. det känns som att den gud, eller vad det nu är, som har hand om området med uppenbarelser, verkligen vill läxa upp mig. XD
Anyway, det har hänt en hel del gånger nu och jag börjar nästan bli rädd att jag inte kan få mer snart. Denna upptäckt gör ibland så sjukt ont, men är samtidigt så skön att man bara vill ha mera! Att lära mig mera om mig själv älskar jag! Det får mig att lära mig mer om andra och även mer därtill. Det är helt enkelt underbart. För när saker börjar komma upp till ytan, så kan man äntligen ta på det, och göra någonting åt det.
Tänk dig, de här underliggande känslorna som begränsar dig från att leva ett kravfritt liv. Ett liv du drivs av kärlek och inte rädsla menar jag givetvis. När man känner att man har speciella behov och tror att andra ska uppfylla dem åt en, så brukar det oftast vara något man får uppfylla själv.
Tänk efter.. Vilka behov har du? Hur länge har du haft dem? Hur är tanken att dom ska uppfyllas enligt dig själv?
Jag menar de hära behoven som ses som krav, de du måste ha i ditt liv. Hur många är dom? "Är det inte dags att ta tag i dom nu?".
Tidigare så kunde listan göras lång för mig, men nu så är det mera som att jag kan se början på den. Som om jag har bockat av de här behoven under loppet av 2-3 år. Jag kan inte riktigt säga hur jag gjorde det, mer än att jag funderade på dem, reflekterade över varför de var så viktiga för mig, jag konfroterade mig själv helt enkelt.
Vissa av de här kraven bara försvann och vissa omvandlades till intressen. För mig är det skillnad på behov och intressen. För behov är något man känner att man måste ha för att kunna leva ett normalt liv, och intressen är något man verkligen uppskattar att ha i sitt liv. Du gör saker för att du älskar att göra dem. Det behöver inte finnas några måsten. Ett måste är ifrån mitt perspektiv något man byggt upp utav rädsla, rädslan att tappa sig själv. Typ som att man inte litar på att man kan klara sig själv.
Har du testat att tänka så här? "Jag måste ingenting". Tänk på alla gånger du måste argumentera varför du gillar något.. Bara för att få den tillåtelse du tror att du behöver för att få fortsätta att göra det du gillar.
Visst är det bra att kunna förklara för någon varför du gillar något, men du måste inte.
Har du testat att göra något som du känner att du inte har full kontroll över, utan att ta till med medel som ska ge dig mer kontroll? Typ som att gå i ett rum utan att titta, eller kanske kanske ta den där chokladbiten som du bara sneglat på men vågar inte testa för du vet inte vad den är för smak. Eller söka till den där utbildningen som du alltid blivit extra nyfiken på, men inte vågar söka för du vet inte vart den kan leda dig till.
Dock finns ju även behoven som man behöver för att kunna leva överhuvudtaget, men de inkluderas inte i detta inlägg. Asså fan.. Nu har jag upptäckt/fått mer förståelse för mig själv och annat redan tre hela gånger under tiden jag skrivit detta inlägg! Vad händer? xD
Oh well, jag har mina dagar, precis som du med! Är det inte häftigt att vara så full av liv och energi!
Peace out, mina gatos! <3