Yumi

 

 

 

Så var det med mig.. Jag kanske inte gav efter direkt, men jag lät ändå känslorna klättra längs med ryggraden ända sedan jag träffade honom för första gången. När Alex sa att han hade känslor för mig så rädd men ändå hoppfull. "Va!? Men hur? Vad? Hur kan du ha känslor för mig av alla brudar!?" Jag stod framför honom och hade mitt skeptiska nervösa skratt i halsen. Förkrossad sedan två månader tillbaka. Varför vill han vara med mig? Jag kanske inbillar mig dessa starka känslor, han kanske bara vill en snygg tjej att vara tillsammans med ett tag?.. Fast nä.. Det känns inte så. Men varför händer detta nu då? jag som hade tänkt vara singel tills jag var 25, börjat i skola och flyttat söderut. Så fel jag hade.. Och så rätt det ändå kändes allting...

 

 

Men just de där behagliga känslorna skrämde mig. Vågar jag lita på någon annan igen så tidigt? 

Alex kändes äkta, varm och djup. Det var nästan för bra för att vara sant. "Om du verkligen har känslor för mig, så får du fan vänta mannen!" sa jag till honom. Jag var inte redo än, jag behövde tid. 

 

Mycket riktigt så väntade han i ca ett halvår! Ville få mig att släppa denna galna rädsla när det kommer till att lita på andra, försökte få mig att känna mig trygg och glad. Det roliga var faktiskt.. att jag kände mig alltid trygg med honom.. trots att jag kände av en energi om att han inte mådde så bra själv. Men kände mig ändå hemma med honom. Jag såg lite av mig själv i honom och jag tyckte mig se en glimt av honom i mig dessutom. 

 

 

Första kyssen.. Gah! Efter att ha kommit överens om att jag skulle komma hem till honom och stanna över helgen helt ovetandes om vilka starka känslor som vilade mellan oss.. som en lugnt hav mellan två kärleks öar. Vi pratade och flummade typ helatiden, lyssnade på musik, såg film och fick snabbt börja lära känna Alex och hans hans familj. Den 10'e Mars 2012 satt vi i hans soffa och hade precis sett en halvt lame film om fåglar, så bara satt vi där.. Han hade lagt sin arm om mig har jag för mig. Vi både visste vad som kunde hända..Det var läskigt, men så fort våra blickar möttes, så kysstes vi. 

Som en tsunami av extas, värme och pirriga känslor blev jag helt tagen av hans närhet och även hans hjärtslag. Slog i 140/min kunde man nästan tycka. Så sjukt knäsvag jag helt plötsligt blev. Just i den stunden kändes det som att bara jag och Alex existerade i världen. Min kropp tuppade av.. Jag i princip svimmade i hans armar, och sov därefter ett tag tror jag.. om det inte var hela natten.

 

 

 

 

Vi har varit tillsammans i snart två år, och det har varit två fantastiska år! Vi har velat förlova oss under ca ett års tid, och idag såg vi äntligen ut ett par vackra ringar. Det kommer ta upp till 4 veckor innan vi får dem dock. Men det känns bra. i hjärtat känner jag mig säker och glad. Så väldigt glad!! Denna tsunami av pirr och värme i extas återfinner sig nu igen i mitt hjärta, fast just nu gör det volter tillochmed, och dansar runt och sjunger med till skön musik!

 

 

 Alexander.. jag älskar dig!