Yumi

Det är lite småläskigt vilken makt Media har i dagens läge. Om du skriver i din blogg att du är djupt tacksam för att du fick hjälp att färga håret, så kan det lätt upplevas som att du verkligen är djuuuupt tacksam. Medan du egentligen bara överdriver för att det ska låta bättre. Altså i sin tur blir din blogg mycket bättre än ditt liv. 

All vi vill ju försköna verkligheten och våra liv. Det ska verka bättre än vad det är. Jag känner att världen vi lever i just nu är en plast-värld. Inget är äkta och ska heller inte vara det. Det är mer accepterat att plastik opererade bröst än att ha naturlig a-kupa. Mår du dåligt och visar det så är det färre som lyssnar, och fler nästan till och med hejjar på dig när du döljer dina problem och gärna försöker fly från dem. 

 

Men varför? 

Ja.. Nu sitter vi här igen med en kopp te i handen och betraktar solens sköna strålar och lyssnar på pojkvännens musik. Alla funderingar och  mönster jag ser överallt och hur allt hänger ihop.. och hur tungt det känns att veta när nägon medvetet gör val för att passa in, istället för att vara sig själv. 

 

 

Nu har det gått ca. 2 veckor sedan dessa tankar och funderingar nästan slukat upp mig helt, så pass att jag nästan ständigt har ont i huvudet Haha! Jag skulle kunna sitta en hel dag och bara tänka känns det som. Vart är världen på väg egentligen?  Vart är jag på väg och denna ständiga irriterande känsla av att jag inte kan se mig om i den utsträckning jag skulle vilja. Det är som att jag är så pass kunskapstörstig så att jag kan tillrättavisa alla typer av kommentarer om framtidens utveckling.. Men nej, jag kan inte. Men den perfektionist jag är så ger jag mig inte. 

Gud!! Jag behöver en hobby! xD