Ytligheten i arbetsvärlden

 

 

Fick du inte jobbet på grund av ditt utséende? Tyckte arbetsgivaren att du kunde ”skrämma iväg” dina kunder för att du inte liknar normen?

Dessa frågor berör mig mycket då jag själv har sminkat mig annorlunda, haft piercingar och haft långa och i många fall målade naglar som färger i håret. Jag har blivit nekad av ett x antal arbetsgivare just för för att jag kunde riskera att skrämma iväg kunderna. Även har jag blivit kommenterad av, enligt min åsikt inskränkta människor som lever inom samma kvadratiska ändamål för hur samhället ska se ut enligt normen, Normen? Vad hör till normen egentligen? Ska det verkligen vara normalt att bli styrd i att man ska se inbjudande och erfaren ut, eller är det normala egentligen att alla har sina sätt att uttrycka sina personligheter, därav de ”utséendes-kreativa” (ofta de som någonstans i sina drömmar vill engagera sig i modellyrket)?

 

Klädkoder och frisyrer och fördomar?

Visst förstår jag att klädekoder och diverse hygienregler bör tas på allvar. Det är viktigt att klä sig så som behövs för att kunna göra ett bra jobb på arbetet, och det är viktigt att folk ska kunna se vem som gör vad inom olika yrken. Att inte ha hatt på sig, att inte ha massor av piercingar eller risigt hår, kanske inte så extremt mycket smink heller.

Till exempel så månste man vara så ”clean” som möjligt när man arbetar inom café och resturangbranschen. Jag själv som kund vill inte ha några lösa små smyckesdelar i min mat, och inte eller några hårstrång från diverse kockar. Just därför behöver dem sätta upp håret, ta ut piercingar, om inte annars kunna göra dom mindre synliga och ha förkläde.

Som receptionist så har man ansiktet utåt, det är då viktigt att vara mer proppert klädd, rak i ryggen och gärna visa ansiktet och helt enkelt se ansvarsfull ut.


Hårfärg? Tattueringar? Kom igen! Jag tycker de här arbetsgivarna börjar bli lite väl petiga. Att fokusera mer på människors yttre än det de har i huvudet är löjligt. Vi har blivit väldigt styrda åt ett håll där det är okej att vara inkompetent så länge man ser bra ut. Ett exempel: Den intelligenta kvinnan som har kort rött hår med nattsvart läppstift. Hon tar gärna på sig nitar för att hon trivs bra i det. Hon skulle sköta sitt jobb exemplariskt på grund av hennes målmedvetenhet. Hon får dock inte jobbet såvida hon inte börjar klä sig som en normal kvinna. Som.. den kvinnan!

Jag pekar på den klumpiga tjejen som inte riktigt vågar ha egna åsikter, men hennes bländande léende, hennes långa bruna hår med blonda slingor. Ögonen må vara dränkt i mascara, men hon ser inte märkvärdig ut, hon har ändå ett mjukt utséende som skulle locka kunder. Hon kan dock inte det jobb hon sökt. Hon får jobbet! Arbetsgivaren vill gärna ha folk som inte skiljer sig så mycket från mängden. Det är lättast att tänka sig att de människorna är mest pålitliga eftersom de förmodligen kommer lägga mer energi på jobbet istället för utséendet.

 

 

 

 

Kreativitet = Energi


Visst kanske de mer estetiska människorna vill fokusera mer på sitt yttre. Kanske för att de gillar det. De älskar att fixa till sig lite extra innan de börjar jobbet. Det är kanske ett sätt att peppa sig själv till göra dagen till en bra dag, de känner att de har sig själva. Inget säger att den här typen av förberedning är så himla kompetens-sänkande jämfört med andra typer av förberedningar. Det finns de som skiter i utséendet.. nästan helt, de ser ut som alla andre, men jag tror att många känner ingen lust att peppa sig själv i detta krävande och stressiga samhälle. Så de tar bara på sig sina kläder, dricker sitt morgonkaffe och åker sedan till jobbet.

De är som arbetsgivarna vill ha dem. De är inget speciellt. De jobbar för att överleva.


Man kan se det lite som att de killar och tjejer som snyggar till sig lite extra, färgar håret, väljer percingar och tatueringar med omsorg för att dels är de kreativa, vilket brukar väl vara ett tecken för arbetsgivaren? Men det bordet väl betyda att de ha mycket energi och kreativitet? Om man orkar bry sig om att vilja se annorlunda ut trots man får blickar på sig, som brukar vara ett tecken på självsäkerhet och mod. Vilket jag har för mig också är ett gott tecken.

Rätta mig om jag har fel, men jag har för mig att det pratats mycket om att stärka sitt ego när man skriver ett cv och personligt brev. Du SKA ju vara annorlunda! Men ingen sa något om att det bara betyder att ha sitt ego inom vissa ramar. Du får gärna berätta att du vill tjäna mycket pengar för att bli kändis eller annan högt uppsattperson, för att ta försörja familjen. Du blir genast attraktiv.
Men... säger du något om att du vill skaffa dreadlocks, skaffa massa tatueringar och piercingar eller bli alternativ modell, då är du ganska snart utanför leken. Du är inte pålitlig. Ingen tar väl en person som ”leker docka” på allvar?


Några av mina vänner har blivit sexuellt trackasserad bara för att hon ville bli alternativ modell, liksom sticka ut, experimentera mer med färg och form. Hon sa att hon gillade latex, och då uppstod massa fördomar.

 


Har du grönt hår med rosa slingor och blå dipdye och tre tatueringar vid halsen, så kan du fortfarande göra bra ifrån dig på jobbet. Sätt upp håret, ha små elle ringa smycken alls på dig, klä dig i de avtalade kläderna som du kommit överens om med din chef. Charma alla dina kunder med din självklara erfarenhet/intelligens och din personliga skönhet, och gör ett enormt bra jobb! Du är konstnär om du vill vara annorlunda, men konstnärer är sällan lata personer!

 

Kommentera här: