Med rosa insikter
Tralala!! Nu sitter jag här igen, djupt inskränkt i mina tankar. jag har lagt i Carnation Pink från Directions som jag känner att jag blir ett med, som ska sitta i minst två timmar till, har hicka och precis ätit en liten men jävligt god tallrik med fisk i currysås och till det, välkänt jasminris!! Detta avnjuts till DnB som dunkar skönt i nya högtalarna som jag fick av Alex i julas. Jag avnjuter dessutom ett fräscht och uppfriskande kallt vatten ur ett förbkuffande sexigt highballglas!!
Visste ni, att på Onsdag så fyller jag år. ..Och jag vet inte vad jag ska hitta på! Brukar alltid planera in någonting att hitta på med vännerna, men denna gång.. Nej . . . Det blir väl en fika eller nåt. Haha!
Medan abstinens efter cigg stryker sig mot benet på mig, så infinner sig en smått obehaglig men rätt så värdefull fundering inom mig...
Jag har tänkt på det här med jobb väldigt mycket på sistone. Vi måste alla ha en jobb right? Och vi måste vara nästintill perfekta när vi utför vårt arbete (Ni som inte har så, var glada). Men generellt sätt så måste man se tilltalande ut, det vill säga naturlig hårfärg, helst blond, inga piercingar, inga tatueringar och tråkiga kläder som inte avslöjar för mycket. Det krävs att man är kreativ ..(Men vad trodde du, ATT VARA DIG SJÄLV!? NEJ, KREATIV SOM I, HÄR ÄR ETT SÄTT ATT TJÄNA PENGAR PÅ). När du tar en dag på stan så ser du säkert lite skyltar här och där som mer eller mindre uppmanar folk till att våga mera, tro på dig själv, testa en ny stil, massor av färgkombinationer att ha i håret, eller kanske en lite djärv klädstil. WOW! Tänker du.. Det här känns bra. Så du känner dig peppad och glad för att äntligen våga skaffa den där frisyren egentligen alltid velat ha.
MEN . . .
Så kommer du till arbetet/arbetsintervju, där dom söker just kreativa människor att anställa. När de får syn på dig, så vrider de på sig och tycker att du ser löjlig ut. Utan att yttra ett ord om den saken så dissar de dig passiv aggressivt, för att du kliver in, och är dig själv.
MOD är vad som krävs för att våga kliva utanför sitt eget skal och testa nya saker, leva livet, utnyttja alla tillfällen du får till att upptäcka alltmer om dig själv.
FANTASI är grunden till alla möjliga kreativa lösningar som någonsin svept förbi någons öppensinniga hjärna. När jag ändå nämnt det så ja,
ÖPPENHET är nyckeln till att någonsin kunna utveckla idéerna så pass mycket att de blir till verklighet.
Men är det inte okej?? Sen när blev fantasier förbjudna? Sedan när blev det oförlåtligt att ståför den man är?
Visst måste vi alla tänka på klädkoder'n shit på grund av hygien osv.. Men denna typ av "diskriminering" är större än antalet jobb där man måste tänka på hygienen.
Prestera, Prestera, PRESTERA!! Upp med hakan, le stort men mjukt, sträck på ryggen, ha en fantastiskt glatt och avsmittande humör, kliv upp tidigt, hinka i dig mängder med kaffe och köp gärna cigg på vägen (bara för att du har blivit beroende efter att ha pluggat så mycket), Snegla avundsjukt på tjejen som alltid gör som hon själv vill, men med begränsad ekonomi. Hon skiter i systemet vi lever i, hon vill bara vara fri. Hon vet att det är som att gräva sin egen grav när man blir tvungen att jobba sådär hårt.. för att få överleva.
Vart tog känslorna vägen.. ? Vad hände med kulturen och dess fantastiska utövare som mer eller mindre bor i sina fantasier? Inom vården så platsar mjuka och omhändertagande människor, de ska inte prestera sönder som företags-kostym nissarna, ,bara för att det är ett JOBB. Och utöver det... Vem fan har endast ett jobb just för att dom inte behöver ett till.
Om ingen vaknar till liv snart, så finns risken att vi får fler narcisister i makten som uppmanar allt fler att bli sjuka, beroende och så högpresterande att när de fyllt 50, så behövse de inte mer.
Som en liten slutsats så vill jag be om ursäkt på den långa texten och påminna om vikten av skuggan:
Finns solljus, så finns skugga. Finns någonting bra, så finns även något dåligt. En framsida har en baksida.. Jag tror ni fattar nu. Vi alla besitter ett mörker, varav vissa tror att de är ensamma om sitt eget mörker, eftersom ingen annan vill visa sitt.
Vem du än är, så har du ett mörker, och vi är många som försöker glömma det.. Men det behövs ändå för att vi ska få balans inom oss själva. Det är en sida inom oss som finns med oss för att hjälpa till att vägleda oss genom våra liv. Att neka sitt mörker, sin inre demon, sitt andra jag, djävulen på axeln, är som att neka den man är innerst inne, att neka sig själv.
Vem du än är, så har du ett mörker, och vi är många som försöker glömma det.. Men det behövs ändå för att vi ska få balans inom oss själva. Det är en sida inom oss som finns med oss för att hjälpa till att vägleda oss genom våra liv. Att neka sitt mörker, sin inre demon, sitt andra jag, djävulen på axeln, är som att neka den man är innerst inne, att neka sig själv.
Var modig nu och försök ta vara på eran skugga. Försök att få kontakt med den. Vad vill den säga er? Vilken skepnad har den?
Nu ska jag sova och skölja håret!! Peace out mina Gatos! <3