Det undermedvetna vs. Ett rop på hjälp

Inte många skulle lyfta ett finger för de som har det svårt. Varför? Det vet jag tyvärr inte. Jag vet att jag är lite smått ägande av mig med min ekonomi, men kan inte påstå att jag är snål. Jag snarare prioriterar vilka jag vill hjälpa och inte. Men om jag har en vän till mig som har det svårt, så tror jag inte att jag skulle tänka på så mkt annat än hur kan jag klara mig och samtidigt hjälpa den här personen?

 

Om vi tar ett exempel.
När jag tar en tur på stan, så måste jag se till att jag är på bra humör och känner mig stark. Att dra ut när jag känner mig fattig och nedstämd bidrar till att alla knuffar till mig hela tiden. Typ som att en person som mår dåligt är rätt person att spotta på, medan de ligger ner. Men varför blir det så? Varför ska de som visar ett betéende som ett rop på hjälp, och blir iprincip ihjälslagen av de som känner sig starkare? Varför är det ingen som vill hjälpa? Jag syftar på den undermedvetna delen, då jag inte tror att alla vill skada en sådär.

Men det händer ändå?


Är det för att de som känner sig starkare egentligen inte är starkare, och att dom känner sig hotade av personen som blottat sina svagheter medan de själva inte kan?
Är det för att de blir själv hackad på som underordnad av t.ex. arbetsgivare etc. Att de själv måse hacka på någon "mindre" än dom själva, för att stå ut med sina egna tillstånd?
Eller är det någon slags djurisk instinkt som säger dom att de svaga kommer inte att klara sig ändå, så de måste "ellimineras"?
Jag vet att någon av dessa alternativ är det. Men kan verkligen inte förstå varför.. Det bör ändras snarast om jag får säga min mening.

 

Men om nu människor verkligen är sådär... "hemska".. Så vill jag bli sedd långtifrån än vad människa innebär. Men människan är ju å andra sidan inte annat än ännu en art på denna jord. Inte mer, inte mindre.
Jag föredrar nog att bli kallad alien istället. Passar mig mycket bättre.

YUMINATI CONFIRMED!!!


Om nu människor verkligen funkar sådär.. hur klara man sig bra isåfall som "medmänniska" eller i mitt fall numera, Alien. Hur ska en alien som mig kunna klara sig i denna lyxtröstande och energisugande värld? Kanske jag också bör bli mera "mänsklig" och börja köra över andra jag med. Köra gärnet på jobbfronten och prestera sönder i alla lägen. Visst kroppen kommer ta stryk, men vadå? Jag har råd med det! ..Eller så kanske jag borde dra härifrån till en plats där människor inte styrs av begär på samma sätt. Eller, kanske skapa den världen som jag lever i dag ut och dag in. Djupt inne i själen, ett slags paradis. Med så pass stora träd att folket lever innuti dem. Alla skapar sitt eget utséende till en viss del. Det är ok att sticka ut från vad mode innebär. Alla fokuserar mindre på vad du äger, vad du är bra på och hur många fel du gör genom livet, och fokusera mera på hur du mår, hur du vill må och hjälpa dig med små medel som kan föra dig närmare vad du drömmer om, om de kan.

 

De försöker inte rätta dig för att uttalade något fel, de försöker snarare rätta dig om du har intentioner till att förstöra för någon.
Jaa visst låter det cheesy! Men jag tror mera på helheten i sig än detaljer i saker och ting. Istället för att reagera starkt på att någon höjer rösten, trots att personen inte vill något illa. Reagera mera på att någon vill illa, spelar ingen roll vilken ton eller vilket språk personen använder sig av. Dock känner jag mig relativt ensam om detta.
Men som sagt, jag är en alien!!!