Jag kan, jag vill, ..jag vågar!
För er andra... Well, hoppas ni har mkt tid. xD Love you!! ;*
Mitt liv
Som de flesta av de jag känner vet om att jag har praktiskt taget "fastnat" i 80-90-talet. Jag växte upp då. Jag hade en hel familj... (Trots allt våld och ignorans). Jag hade ..ett liv. Många familjemedlemmar försvann bit för bit fram till nån gång på 2000-talet. 2006 mötte jag min första kärlek. Han fick mig att se färger igen. Han tog ifrån mig allt när det tog slut ca 2,5 år senare. Men jag höll hoppet vid liv i ca 1-2 år till.. om att han älskade mig. Jag förlorade mkt på den kuppen, men färgerna.. fanns kvar. Sen kommer Kärlek nr. 2 in i mitt liv. Han fick mig att se solsken oxå. För varje gång som han bekräftar att han finns vid min sida, no matter what. Solskenet blir starkare.. ljusare.
Sedan jag träffade micke så har mina dagar blivit ljusare och ljusare. Nu har det blivit så ljust som det var för mig innan mamma dog.. (trots våldet). Jag vill nästan blunda.
Att blunda
Innan jag träffade Sebastian så hade jag lärt mig att lösa problem på ett hyffsat dumt sätt. Jag blundade för allt jag inte ville se. När någonting gick snett eller när någon blev sårad.. så stängde jag ögonen.
Vilket jag sedan använde när jag var tillsammans med han. Jag höll ofta på med håret på den tiden.. ca. 1 gång i månaden. När det blev fel.. blundade jag. När jag sårade Sebastian, blundade jag. När ... jag sårade mig själv..
Blundade jag. Jag kunde ju fortfarande se när jag gjorde någon ledsen eller när jag ristade på armen.. men.. mina andra sinnen blundade.
Min älskade far.. Är en "Blundare".. Han vänder dövörat till när han inte vill se. Fegt, säger jag. Men jag älskar han ändå.
Allting var svart på vitt.. tills en dag...
En ängel
En kille på NF som verkade snäll.. (mer empatisk än de flesta andra användare på forumet) Skrev jag till i hopp om att han kanske kunde säga något.. vad som helst.. när Det kändes som mest tufft mellan mig och sebbe.
Tiden gick..Sebbe blev sotis och jag och han.. "Stalker" och jag blev mer och mer vänner. Han var som en färgbomb i mina ögon.. jag fick ont ibland.. och blundade. Kikckade han kort sagt, när jag inte klarade av mer ..glädje eller kärlek. Så rädd att bli sårad eller såra igen..
Men kunde aldrig bli av med han.. ville inte heller. Han var svår.. Han ifrågasatte mina handlingar när jag Blundade eller försökte fly på något sätt. Ingen har någonsin gjort så mot mig. Min räddning.
Tiden gick ytterligare och jag märkte att jag var tvungen att jobba med hans sjförtroende en aning ifall han ville vara min vän.. - Haha! En tjej med krav, jag varnar ALLA!
Mikael. från Stockholm. 22 år då. Färgglad. Glad. Sol. Ängel.
Vart kom han ifrån? Med tiden jag spenderat med han så har vi gjort så mkt kul tillsammans.. samt lite mer tråkiga händelser. Han har lärt mig så otroligt mkt. Jag har lärt han.
Idag
Nu.. Vi är ett par. "Micke och Linnea" säger de flesta. Vi ska fira jul imorgon tillsammans med hans familj! och jag kunde inte vara mer tacksam för hans existens! För varje litet äventyr vi gjort tillsammans som jag aldrig fått uppleva med min familj. Som vi då istället gjort med hans familj - Känner jag hur små små saknade pusselbitar av mitt liv sakta men säkert börjar falla på plats igen.
Det är helt otroligt! Jag trodde aldrig det kunde hända mig! Now THAT'S a miracle!
Han har lärt mig kärlek.. Han har lärt mig ljus, ljud och färg. Så äntligen.. ÄNTLIGEN!!.. vill jag gå vidare i mitt liv.
Det har blivit för mkt 80-90-talsmusik/filmer.. ja allt vad det heter! Jag vill gå vidare. Forsätta på min livs vandring och Hitta mig själv.
jag känner mig stolt, säker och glad för allt som hänt mig detta år.
Om inte minst mina helt underbara vänner!! Jas, natha, Sebbe och Lee!! <3<3<3
Love out! God jul alla!!!!<3