Känslor
Känslan blir alltmer intensiv. Hjälp mej någon snälla!!
Jag klarar inte mer, smärtan tar död på mej.
Med tiden kommer kroppen sluta fungera. Livslusten sjunker, sakta men säkert.
Mina känslor är äkta. Jag leker med alla andra, men inte med dej.
Förhoppningsvis har jag fel, har alla fel.
Jag ser dej/hör dej överallt. Jag önskar du ville dyka upp. Finnas där för mej som du en gång i tiden gjorde.
Man kanske kommer det dyka upp någon. Med eld i blicken och havets brus i själen.
Kanske någon som kommer fylla mitt liv med rikedom och lycka utöver det vanliga.
Någon som ser fantastisk ut.
Någon som kommer att älska mej så det gör ont.
Smärtan i mitt hjärta är nu outhärdigt. Jag önskar att min prins i skinande rustning ville dyka upp och rädda mitt liv. SNART!
Mitt hjärta klarar inte av att slå så mkt mer. Mitt hjärta slår för dej som hatar mej. Jag finner tröst av de i din omgivning, men just DU, vill inte se mej, höra mej eller ens säga ett ord till mej. Varför?
Vad har jag gjort??
Obesvarad kärlek, det värsta som finns.
Vad är mitt problem?? Vad gör mej så "svår"? Vad får mej att handla så här.
Mina känslor.. Om ni bara visste hur jag mår nu. Det är inte lätt eller kul. Allting går bara emot mej.